riktar mig inåt
lämnar solkust för kargare mark
minnesluckornas väg 95
rallarrosen lyser dimvit
röd
förebådar höst
död
närmar mig viloplatserna
går vilse
söker något
någon
namn och årtal
skick och svar
orden 86 år nya
och jag förstår att hemligheterna
består av armerad betong
och en iskall vanmäktig skam
lämnar de döda
lämnar gravallvaret
känner mig trött
orolig
undrar hela vägen hem –
vilka står jag numera i skuld till?
1 kommentar | Etiketter: armerad betong, gravallvar, hemlighet, kyrkogård, le rien perce, poesi, rallarros, say nothing but good of the dead, skambrud, skuldfälla, skuldfrågvis, väg 95, vy, wtf! | Sparad ipoesi, vy
tjugofjärde dagen i maj
snön ligger lågt och slalombacken är startklar
jag närmar mig alltings början
björkarna står givakt längs storgatan
människor kommer och går
okända ansikten bryter berättelser ur vardagen
jag förblir en okänd besökare på väg bort
hem
centrum är en rondell utan slut
jag ser platsen
där
mitt i gatan
där jag kysste någon för första gången
duktig flicka möter helt fel kille
ochjagupprepademigintillabsurditetifemtioår
jag kör längre inåt landet
kyrkogården andas tungt
ännu växer inget gräs där de grävde hennes grav
jorden grå och död
människor vilar i myllan
en del minnen väsnas
andra viskar mellan tallarna
och det blir med ens så tydligt att endast livet
kan bjuda på uppståndelse
1 kommentar | Etiketter: besöksparkering, granris, grav, hej då, kiss n tell, kyrkogård, mamma, minnesförlustelse, och sen så blir det svart.., pappa, poesi, taklök, två sjungande barn, uppreparterr, uppståndelse, vy | Sparad ipoesi, vy
utsikt från en navel 