Vy 9731

ljuset ett irritationsmonument
maj i storbrakastövlar
maj står som spön på min rygg
det är varmt
det gör ont
och ljuset synar oron i sömmarna
igen
samma sak varje år
varje vår
ljuset gör mig tung och skamsen och
uppförstorad en babiljard gånger
väljer jag att blunda
stänga allt och alla ute
låtsas som att jag inte finns

vad?

nej

det fungerar inte i år heller

Vy 9706

ljuset och värmen och kravodlar’ns visa
midsommarnattens tvång slår hårt
alla sitta de vid slocknad grill
karrekotlettpotatissalladkallbeaochsill
hoj!
gutår!
fyll på!
vem kör?
i afton valde jag skamvrån
en slags frihet från alla sociala krav
en slags ensamhet jag är van
en slags skam jag gjort till min egen
skulle jag då kunna
landa vid dukat långbord
småprata mig in i sammanhangen
vara rolig och charmig och närvarande
verka alldeles alldeles underbart
normal?

Vy 9670

riktar mig inåt
lämnar solkust för kargare mark
minnesluckornas väg 95
rallarrosen lyser dimvit
röd
förebådar höst
död

närmar mig viloplatserna
går vilse
söker något
någon
namn och årtal
skick och svar
orden 86 år nya
och jag förstår att hemligheterna
består av armerad betong
och en iskall vanmäktig skam

lämnar de döda
lämnar gravallvaret
känner mig trött
orolig
undrar hela vägen hem –
vilka står jag numera i skuld till?

Vy 9665

jag skulle gråta     om jag bara kunde
skämta däremot
lockropa på andras skratt
check!
skämmas ögonen ur mig
check!
tvivla på rollbesättningen
av mitt eget liv
check!
inte alls vara den förebildsarbetare
andra förtjänar
check!
gräva gropar och sedan förfalla däri
check!
matt
behöver gråta men ingen kan simma
behöver något annat
behöver någon annan
än den jag härbärgerar i tresiffrigt

nu väntar nästa dag
och nästa och nästa och jag lovar att
vara snäll

Vy 9615

också i utanförskapet – en utväg
en jord att odla
ord att odla
växtverk
vid gatlyktan en fåtölj
någon vill oss någonting men
alla går förbi
låtsas inte om något
håller tysta tal om avståndet mellan oss
ensamhetens envetna övertag
tvåsamhetens ibland så totalitära terror
ingen pratar om narnia
om gud
hud
om hut som visserligen kan gå hem
men som gör så ont
längst in
och de oförsonliga skamkänslorna
skaver mot det skälvande hjärtat
när vi egentligen behöver något annat –
en fåtölj under en lykta
ett svarsalternativ
en farkost
ett trevande steg från sargen
en utväg via nedförsbacken
i fall att vi skulle välja nästa steg
att släppa styret

Vy 9600

nära absoluta nollpunkten
jag vänder mig ryggen
kylslagen igen
kallsvettig

tanketerror
känslofragment
argumenttorka
åsiktsebb

tacksam
att ingen ställer frågan
frågorna
att ingen ställer mig till svars

en del människor
bredställer sig mitt på parketten
hävdar och nickedocknickar
som om de skulle veta

andra sitter tysta
skamsna med huvudet böjt
vet
men tror sig inte om

Vy 9565

hennes röst fyller varje vrå av samtalsrummet;
du kan inte skämmas för att du är människa
du. kan. inte. skämmas. för. att. du. är. människa.

hon lutar sig fram
betraktar mig med vidgade ögonbryn
jag sitter tyst
ser förbi henne  – ut genom fönstret – på björkarna

klorofyllfylleslag
jag borde fixa en bag-in-box
fira något eller trösta mig eller.. bara drunkna
grönt
måste komma ihåg att be om en sjukresa
en sjuk resa
jag är fan inte riktigt i ordning som sitter här
hoppas tiden läker mina själsliga skrubbsår
resten då – skärsåren
jag borde slipa knivarna
varför gjorde han det klockan fyra på natten
slipade alla knivar
så obehagligt och samtidigt sorgligt
och kunde jag ha gjort n
vänta nu
vad sa hon egentligen – något om att skämmas
nej att inte skämmas var det väl
jag kan alltså inte skämmas för att jag är jag
är jag?

jag tittar på henne
vill protestera men tiden är snart ute
fyrtiofem minuter har gått och jag gör det –
slutar med hennes flagga i topp
säger att hon har så rätt så i det hon säger

 

men

Vy 9553

issörja och kokvatten
jag sticker ner delar av mig
famlar där jag faller
kallt och hett
iiih och aj
ytterligheternas högborg
mylifeinthemiddleofourhouse
lagom smakar som vanligt beskt
men
är man hut- och hudlös
får man stå där bredbent
i dike efter dike och
skämmas

Vy 9523

hej då
jag drar åt fanders
utgår ur sortimentet för ett ögonblick
eller tvåhundratusen miljoner
ibland blir jag bara så trött
så in i helvetet trött
ilandsproblemtrött
trött med skammen som huvudkudde
trött utan förklaringsmodell
utan nån jävla anledning överhuvudtaget
när jag istället borde stå på tå
producera ännu mera
byta gardiner och förrättsrecept
fylla pappersmuggarna med guldtior och medkänsla
vardagarna med helg och hoppsansa
och marken med lätta fotsteg
men
jag svettas floder
biter på naglarna
och flamsar forcerat
solen står redan redo
ljuset väntar i startblocket
och just du och du och du väntar otåligt på mig
så
fanders låter bra
fanders får det bli

åter mellan hägg och syrén

kanske

Vy 9461

ett steg taget
från stillastående på ena benet
till stillastående på andra
skammen däremot
rusar omkring
jag vill inte berätta
men med insikt följer handling
det här är också jag
lite i taget
lite
i
taget