ju mer jag sväller ut
desto fler produkter köper jag
billiga förvisso men
likväl onödiga
ju mer jag sväller ut
desto mindre passar jag på jorden
undantagstillstånd vad gäller orden
ju mer jag sväller ut
desto ihåligare blir jag
att vara ingen kräver allt av mig
inga sömmar att synas i
ingen språkdräkt som passar
hips don’t lie?
my hips do..
en annan luft
ett kärvt återinträde
andnöd
andras ögon på illasittande språkdräkt
på vilset jag
så lätt identifiera sig med närmsta senväg
så lätt ropa hej på vägen ner
låtsas som att botten bär
att mat och husrum finns i synvillan
småvarmt och molntäcke
jag står avvaktande
ni står överallt
ropar åt mitt håll
vinkar med gripklor och tvåkomponentlim
lockar med samvetsfrågor och nostalgi
låter skam gå på torra land
hävdar tidens tand och ”snäääääälla”
jag vill egentligen inte
vill varken kindpussar eller pratkvarnar
orkar inte stötta alla fuskbyggen
det måste vara nog nu
käften på er!
gräv där ni står!
och låt mig slippa sanden i ögonen
sköt ert och tillåt mig tycka att ljuset
att våren och sommaren
är hotande nära
utsikt från en navel 