Vy 9711

kuf
han kallade min pappa kuf
satt där i soffan och hånlog mot mig
kuf
jag som såg min pappa leva
lessna
dö
stred nu till hans försvar
drog svärd mot en främlings hånflin
hamrade hårda ord mot okänsligt ordval
kastade sprintlösa granater mot sårande k-ord
kuf
som om det flinande ordet skulle försvinna
som om det överhuvudtaget skulle hjälpa
som om upprättelsens tid var nära
kuf
vissa k-ord överlever nämligen allt
för att sedan oavkortat gå i arv
att framstå som annars
inte riktigt som andra
jag ögonmötte främlingen nyligen
han log lojt
överlägset
och manade på sina söner
jag vek undan
stum
dum
historien kommer att döma mig
den roliga historien
skratta!
skratta då för fan!

Vy 9710

allt upprepar sig
jag mardrömmer igen
häktad men på rymmen
ensam om skulden
skammen
det dåliga samvetet
mörker
mörkar
det var naivt av mig
jag är så ledsen
rör mig långsamt
avstannande
jag ger mig
nog nu
det är ingen ide längre
och trots att jag inte tror
fyller jag stämbanden
med ett ljudlöst vrål
ett gud förbannat