Vy 9767

någonstans stod det
någon kom på det
jag läste det och
det stod klart

vi är inget annat
än gurkor med ångest

och
vill jag tillägga
tonvis
med dåligt samvete

Vy 9766

jag håller andan
håller mig för skratt
stressorerna tar nya stryptag
håller hårt i tömmarna
och jag håller käft
igen
ännu en gång finner jag mig
besegrad
nära gråten
långt från livet
jag som bara vill andas i fred
leva här
nu
nu
nu
sedan släppa taget
nicka uppmuntrande
lämna över stafettpinnen till
slut

Vy 9765

sjukfall
sjukt förfall
äldre nu än jag någonsin varit
gråare
tröttare
nöttare
ärdetensettord?klartdetär!
jag hör illa
ser illa
går inte framåt
sneglar bakåt
orosanmäler
behovsformulerar mig:
känn mer
se mer
inse mer
där ute och mitt i mellangärdet
jag behöver förstå
att jag bär
även om jag ibland
brister

Vy 9764

med åren förstår jag
att jag bor granne med döden
vi möts på parkeringen
i tvättstugan
utanför kvartersgården

ännu har jag aldrig hälsat
bara stirrat in i tom intighet eller
n
e
r
i närmsta mobil
låtsasletat efter liv i handväskan
efter näsdukar och nåd
vänt blicken inåt
sörjt småsinthet och förluster
tyckt synd om främlingar och
frånvarande fäder
vacklat i tanke och god tro
knappt sett havet för alla tårar

med tiden inser jag
att jag bär och brister
att mörkret mest av allt
liknar min nästa –
en stum skugga med tom blick

Vy 9763

och solfan visar sig på nytt
avslöjar all jävelskit i hörnen
alla fallna förluster
all gammal sörja
all svarslös sorg
all hopplös hets
allvaret
det rena helvetet efterfrågas:
kom rädda mig från ljuset
fräls mig
då gud som inte ens finns
straffar somliga direkt

Vy 9762

alltid fel
aldrig rätt och slätt redo
alltför tillbakadragen
tillbakahållen av mig själv
jag borde istället slå mig fri
slå nävfan i bordet
säga slagord och sedan
vränga mig ut och in
pulsera
blöda
bära
bara brista ut i ett gapskratt
en hälsning till nuet:

vänligen passera

Vy 9761

jag går numera i gråtgrått
tappar hår
förlorar år
rimmar illa med vilje
vill inget heller
vet att sätta stopp för
framfart och tillbakablickar

nu går hut hem
nu står spöslag i nacken
och jag fogar mig
flätar vidare på förlustfanor
främmande vanmaktanspråk
fallfärdiga folkstyren och
mitt eget blindstyre

världen är ur led
människan står sig slätt
ve den som tror på tomten
solidaritet
guds frånvaro
nåd
hjälp till självhjälp

Vy 9760

minne av ett minne av ett minne
tåg mot norr
borta bra men hemma då?
glad att vi fann varandra
att vi valde varandra mot alla odds

tågresa norröver
under tiden möter mig träd på rad
fallna hjältar
tysta rop
blad för mun

rälsen skär genom tankarna
genom föryngringsytorna i mitt huvud
solen en expanderande blåslampa
vår plantering utvald och redo
snart blommar vi

Vy 9759

provsvar på väg
till kvinna på tvivlets halster
jag håller andan
håller knappt ihop
borde be
om nåd
om nådastöttning
en himlahand på min himla kropp
en förvissning om att
all antibiotika ska åt mitt håll –
läkekonstnärens högborg
nära den så svåra konsten att
leva på en höft
istället växer sig svampen hög
skrymmande
skymmer friskhetstecken
frihetslängtan
och påpekar att det blir svårt
hitta hem igen

Vy 9758

närmare hud till dig
tvivlets blankslitna psalm
kvadratmeter
efter kvadratmeter
färdas genom tårkanalen
jag följer efter
avståndstagande
om än härvarande
simfärdig
svimfärdig
faller jag utan skyddsnät
faller genom himlavalv
valv av förvåning
eftertankar
helvetesrefränger
slagdängor på repeat om
en klädsam föraning att
även om det går över nu
börjar allt om i morgon
igen