Vy 9773

en livslång ordlek
skriver för byrålådan
ställer mig på glänt

Vy 9771

människan förnekar sig inte
vi tar oss stegnovisa fram genom livet
åldras från allra första dagen
dammar och gulnar
falnar och faller
ovan en sanning utan modifikation
vi självmedicinerar
livet är mest en biverkning
ett skavsår
en begränsad tid
slutet några enstaka stavelser bort

udda är jämnt
jämvikt är en illusion
en skör insikt blandad med utsiktslöshet
ingen vidare mening med något
men ändå en tillit till vikten av
att var dag hitta något meningsfullt
sedan vila mellan andetagen
famna varandra
släppa sargen
trotsa sorgen
hoppas och kanske våga
trots att vinnarhålet går mot dödens i varje fall

snart grönskar det igen
sol-fan hotar med maligna melanom och
brända människobarn
vi består mest av damm
av förnekelser
egen dom
och så detta uns av något annat
en bråkdel tro?
var dag samma saknad
dagens rätt bara bukfyllnad
känns så fel men det enkla är ibland gott
och kan vara det vi faktiskt behöver

Vy 9766

jag håller andan
håller mig för skratt
stressorerna tar nya stryptag
håller hårt i tömmarna
och jag håller käft
igen
ännu en gång finner jag mig
besegrad
nära gråten
långt från livet
jag som bara vill andas i fred
leva här
nu
nu
nu
sedan släppa taget
nicka uppmuntrande
lämna över stafettpinnen till
slut

Vy 9765

sjukfall
sjukt förfall
äldre nu än jag någonsin varit
gråare
tröttare
nöttare
ärdetensettord?klartdetär!
jag hör illa
ser illa
går inte framåt
sneglar bakåt
orosanmäler
behovsformulerar mig:
känn mer
se mer
inse mer
där ute och mitt i mellangärdet
jag behöver förstå
att jag bär
även om jag ibland
brister

Vy 9762

alltid fel
aldrig rätt och slätt redo
alltför tillbakadragen
tillbakahållen av mig själv
jag borde istället slå mig fri
slå nävfan i bordet
säga slagord och sedan
vränga mig ut och in
pulsera
blöda
bära
bara brista ut i ett gapskratt
en hälsning till nuet:

vänligen passera

Vy 9758

närmare hud till dig
tvivlets blankslitna psalm
kvadratmeter
efter kvadratmeter
färdas genom tårkanalen
jag följer efter
avståndstagande
om än härvarande
simfärdig
svimfärdig
faller jag utan skyddsnät
faller genom himlavalv
valv av förvåning
eftertankar
helvetesrefränger
slagdängor på repeat om
en klädsam föraning att
även om det går över nu
börjar allt om i morgon
igen

Vy 9757

jag själmedicinerar
undermåligheten lyser igenom
självet står och stampar och vill ut
och utanför – lysande utsikter
ingen insikt att ens orda om
så jag skriver mig själv på min nästa
trots att jag
inte ens i dessa trygga tider av
asocial distansering
lyckas med konststycket att vara någon
helt annan

Vy 9755

en schrödingerkvinna
i en antikropp
mot sans och vett
mot alla odds
motståndstager dig i nöd och onåd
medhårsstryker resterna
av inmutad framtid
återfinns inte
återfinns

inte

Vy 9754

behovsprövas
jag borde kunna svaren
borde vända upp jesuskinden
vänta
bjudatrugatjusa
istället klackvänder jag
riktad utåt
uppåt väggarna
här är jag – en himla kropp
härbärgerandes ett svart hål
och jag gör det igen
håller dig på avstånd
håller knappt ihop

och i morgon?
går solen upp i öster igen

Vy 9753

minnet är till stor del
en efterhandskonstruktion
människan liknar mest en
inhägnad byggarbetsplats
utan kollektivavtal
vi utsätts för godtyckets tyranni
utsätter oss för egen dom
värjer oss
vänjer oss
vid utdömda ritningar
låghalt logistik
vid ett liv i form av en brädhög
ett jagsvagt fuskbygge