Vy 9703

söderlägesrapport
skriver balkongblues i juni
äntligen står solen lägre
värmen går i stå
svetten avstår från att lacka
julen väntar dock där vid ytterdörren
(i mycket god tid)
jag är en kvinna med inträdeskrav
jag kostar på
jag är en orenoverad bergochdalbana
en bredkäftad oattraktion
ett fritt förfall vissa dagar
en vag virvelvind andra
mina barn har fått för litet
för mycket
fått nog
för det är jag ledsen och tacksam
en sinuskurva på god väg
en hovtång mitt i ett storbrakasteg
ni kommer att klara er
ni har er själva
ni har varandra
ni har släkt och vänner
och ni har mig
när ni faller eller firar
hissnar eller hulkar
närhelst ni behöver en varm famn
en melodisk mötesplats
vi ses

Vy 9656

en annan luft
ett kärvt återinträde
andnöd
andras ögon på illasittande språkdräkt
på vilset jag
så lätt identifiera sig med närmsta senväg
så lätt ropa hej på vägen ner
låtsas som att botten bär
att mat och husrum finns i synvillan
småvarmt och molntäcke
jag står avvaktande
ni står överallt
ropar åt mitt håll
vinkar med gripklor och tvåkomponentlim
lockar med samvetsfrågor och nostalgi
låter skam gå på torra land
hävdar tidens tand och ”snäääääälla”
jag vill egentligen inte
vill varken kindpussar eller pratkvarnar
orkar inte stötta alla fuskbyggen
det måste vara nog nu
käften på er!
gräv där ni står!
och låt mig slippa sanden i ögonen
sköt ert och tillåt mig tycka att ljuset
att våren och sommaren
är hotande nära

Vy 9557

längs väg 95
inlandet levererar
solen limmar på bladen
vägen kantad av renar och rallarrosor
gråtgrått och markmoln
just nu både regnar och solstrålar det
snart ligger snön i drivor
så vitt jag vet
och vid graven –
minnen och ett ögonblickskort möte
lågmälda ord på liv och död
jorden kall och hård
tystnaden lämnar våta spår inombords
människan dör
blommorna återföds
granriset skyddar och berättar om
skogen och rötterna
om himlen och om helvetet på jorden
jag gräver där jag står
låter ljungens klockspel vila mot
frågorna jag aldrig ställde

Vy 9535

aldrig bättre
aldrig mer aktuell än mitt senaste inlägg
radernas förbannelse
utan början – utan slut
en uppreparterr
där ord står mot ord står mot ännu ett ord
och tunga på vågen sjunker de
mot den svarta dyn
simokunniga
uträknade
trötta på att vänta vid enslig men utmärkt mötesplats
på att stå där parkerade
meningslösa

så jag skriver det igen
aldrig bättre eller mer aktuell än mitt senaste inlägg
och alla tiotusentals tidigare ord jag skrivit
förra livets mening
glöms bara bort
och allt det nya
allt det jag nu påtvingar mig själv och andra
faller till föga
alltmedan den nya ordskogen
den som skymmer själva meningen
brister ut i gåtor

Vy 9483

här är jag
glad att jag inte berättat för fler –
visat mig sårbarbarisk
stampat runt i mina storbrakastövlar
tagit felsteg på felsteg
förordat lite skit i hörnet jag försatt mig i

just här
står min byrålåda och stampar
orden varvar hoppsasteg med passgång
meningsbyggnaderna månbelysta
samtidigt under belägring
ingenslipperhärframhärframförränhensägersinkärastesnamn
du är inbjuden
liksom du
och du
ingen måste svara ja eller nej eller svara
överhuvudtaget

här är jag
har passerat väntans tider
börjat gå vidare            mot färdriktningen
i hopp om att mötas
en smula skulle utan tvekan smaka mer
bakar du ditt bröd själv tro?

Vy 9239

jag är en rocker
en nunna
och en fröken
ett irritationsmonument
en efterlängtad
och en föraktad
jag är en sorg
ett gapskratt
och en väntan
en rejäl bit
en liten skit
och en munfull
jag är allt
ingen
någon annan
rädd att du ska gå
och samtidigt glad att du
faktiskt vågar
korsa mitt synfält
stanna
fråga om vägen