Vy 9731

ljuset ett irritationsmonument
maj i storbrakastövlar
maj står som spön på min rygg
det är varmt
det gör ont
och ljuset synar oron i sömmarna
igen
samma sak varje år
varje vår
ljuset gör mig tung och skamsen och
uppförstorad en babiljard gånger
väljer jag att blunda
stänga allt och alla ute
låtsas som att jag inte finns

vad?

nej

det fungerar inte i år heller

Vy 9603

en efter en efter en tinar de fram –
maniernamänniskornatvångstankarna
och alla bilköer from hell and back again
en lallande krypkör som krypkör
på väg mot den välregisserade
omochomigenorganiserade
nyplanterade döden
dock med ett ovälkommet stopp
vid närmaste handelochvandelsträdgård
för att fira en lyxfälla till liv
en monolog till övertygelseakt
en dröm på neuroleptika om evig vila i
ett sällsynt shabbychict hushelvete
med ekoologiskt utomhusgym