Vy 9731

ljuset ett irritationsmonument
maj i storbrakastövlar
maj står som spön på min rygg
det är varmt
det gör ont
och ljuset synar oron i sömmarna
igen
samma sak varje år
varje vår
ljuset gör mig tung och skamsen och
uppförstorad en babiljard gånger
väljer jag att blunda
stänga allt och alla ute
låtsas som att jag inte finns

vad?

nej

det fungerar inte i år heller

Vy 9593

det slår mig
det har alltid slagit mig
aj
att jag inte tror mig om något
jag tror mig inte om något
jag faller istället igenom
förfaller på stället
rasar      önskar jag att jag skulle göra
men
jag sitter bara tyst
sitter vackert
kniper ihop
hårdnar
härdar
ut?
ja
och det slår mig
det har alltid slagit mig
och det har alltid     gjort ont

Vy 9398

skörheten skrämmer
arbetet tar aldrig slut
leva och älska

Vy 9355

står vid spegeln
igen
borde inte vara ensam
alls
utopi kan jag vara
själv

Vy 9348

i tid och otid
går en pendelrörelse
mellan ja och aj

Vy 8781

jag brinner av.. lust?
åtrå?
ren galenskap?
lekfullhet?

i wish

istället svetsar någon
i min mage
och än så länge ser jag
inget slut